En tid efter allt

Okeeii, jag vet att jag inte har uppdaterat er alla om vad som händer med mig o Corall!
Det gjordes ju en polisanmälan på såret i vulvan och första veckan när Polisen la ut det på sin hemsida så fick vi knappt vara ifred.


NSD och Kuriren la upp det och sen satte allt igång, det ringde konstant i telefonen, polisen, brottsofferjouren men det var jag ju beredd på.
Sen ringde NSD och fick en artikel om oss samt bilder, efter det så ökade allt!


En kväll när jag var i stallet och skulle precis göra klart allt och natt Corall för hon skulle få sova inne så ringde telefonen medan jag stod i stallgången och då var det från Expressen, dom hade sett NSD artikel och ville också skriva en, jag gav dom det dom ville veta och sen spred sig allt på Facebook, folk skrev så fin respons via privata meddelanden och dom önskade oss all lycka och att den som gjorde detta emot Corall skulle få sitt straff!


Tyvärr så finns det inga vittnen eller någon misstänkt så Polisen har lagt det lite så sidan men hör någon av sig så kommer dom kolla på det igen!


Inte nog med Expressen utan på morgonen dagen efter när jag gått av nattjobbet så hinner jag inte mer än hem o lägga mig i sängen för o sova då ringer telefonen igen och då är det Tidningen Ridsport som ville ha en artikel också!


Känns skönt att det blåste upp så enormt mycket för alla andra hästägares skull!
Folk runt kring alla stallar kanske börjar ha mer kolla på vad som händer och vilka som rörs kring stallen då inte hästägarna är där!


Jag har självklart sparat allt som vi är omnämnda i och därför kommer allt hamna här också :)

 

 

 

 

 

Nu i efterhand så mår Corall bra och hon är helt återställd, dock har hon ett ärr i vulvan men inget hon störts av!

Känns skönt att hon blev helt bra efter allt det där, vi fick ju gå igenom en hel del mediciner.. Värst var ändå då hon åkte på febertopp två gånger men nu mår hon bra igen! Min älskade ögonsten!

När man tror mardömmen är över..

Ja ni, vart ska jag börja?

Allt började på Lördag 17/12 när jag tog in Corall och var överlycklig över att få sätta igång henne igen då hon inte visat tecken på hältan och blödningen hade gått över, men lyckan blev kort!


När hon kommer in så började jag och borsta igenom henne och upptäcker att hon är alldeles blod igen från vulvan ner till bakkotorna.. Tar på mig ett par plasthandskar och tar fram en pannlampa och ber Elin hålla svansen, när vi öppnar upp vulvan så upptäcker vi ett otäckt sår i själva blygläppen på henne.. Corall är inte alls brydd att vi kollar och jag får ju panik och vet inte vad jag ska göra.. Ringer en veterinär som säger att har hon ingen feber så skulle jag avvakta.


Vi rengör och Corall får vila denna dag!
På Söndag så ser såret riktigt äckligt ut, det har börjat vara och ser värre ut så jag ringer ut distriksveterinären som kommer ut och kollar igenom henne, såklart är hon jättesvullen i sitt högra bakben också så han skriver remiss upp till Hästkliniken i Norr!


Dom hade såklart ingen tid på Måndag då jag ville komma in så fort som möjligt! Men vi fick tid på Tisdag den 20/12 kl 10.
Dock får Corall feber på Måndag kväll och jag avvaktar eftersom att vi ska ju ändå till kliniken om mindre än 12 timmar då jag upptäckte de!

På Tisdagen så vill hon inte kliva på transporten när vi ska åka men efter ett tag så är hon inne.

När vi kommer fram till Boden så har hon trampat sönder transportskydden lite men inget märkvärdigt.

Veterinären kikar på hennes sår i vulvan och tar två prover som visar att hon har en infektion i kroppen vilket orsakar febern, det gör även ultraljud på det och visar att såret är lite djupare än vad man ser med ögat, det har blivit varbildning in under själva såret så det får vi ut pencillin emot då Corall varit jättedålig i magen senaste tiden, veterinären sa att dom kan reagera på Metacam och därför får vi prova pencillin istället.

Tillbaka till hennes högra bakben då!
Vi får gå i gången och veterinären kollar hur hon rör sig, vi får prova och springa lite men så ropar veterinären stopp till slut för då har hon sett nått. Hon känner och klämmer en extra gång och säger att hon vill göra röntgen för hon misstänker nått med gaffelbandet då Corall har en extrem svullnad där samt en knöl på hasen.

Vi går in på röntgen och Corall står som ett tänt ljus men grimskaftet runt halsen och tittar på allt.

Bilderna kommer upp och jag är jättenervös över vad dom ska hitta, hon visar att gaffelbandet ser jättefint ut, samma med skenbenet.
Då känner jag att jag kan andas ut litegrann!

Sen är det dags för ultraljud på benet då inte röntgen visade nått, så in i ett annat undersökningsrum och Corall står där och tittar runt med grimskaftet på halsen och jag ställer mig vid hennes ben och tittar på ultraljudet med veterinären och då får jag se att hon har en stor blödning i benet som har stannat av vilket är tur.

Hon fortsätter och kikar lite till och säger att hon hittat vad felet är.

Corall har en blodpropp i höger bakben som är ca en cm stor och hon säger även att det är tur vi hittade den så vi kan behandla den och proppen orsakar att hon sväller i bakbenet samt att vänster bakben sväller då hon försöker avlasta det själva genom o inte stå så mycket på höger.

Tänk att vi äntligen fick svar på varför hon varit svullen i bakbenen, så i dagsläget går Corall på all medicin på bilden nedan, jag kan lova att ge henne pencillin är det värsta jag någonsin gjort!
Det är obehagligt och när nålen går igenom huden på henne så känner jag bara tårarna komma, jag känner mig elak som sticker henne även om det är för hennes egna bästa men jag tycker det känns så obehagligt men förhoppningsvis så vänder allt detta nu och jag får tillbaka min älskade häst igen!

Hemvägen var allt mindre kul.. Corall trampade om som fan hela vägen.. Sådär ser transportskydden ut efteråt så nu ska Corall får nya i julklapp då mellandagsrean startar ska jag köpa ett par åt henne!

Men detta är inte slutet på allt!

På Tisdagen efter vi varit på kliniken så var det raka spåret till Polisen och göra en anmälan då det kan vara någon som har gjort illa Corall!

Så dom har fått in bilder, behandlingsbevis samt nummer och namn till mina veterinärer jag har haft kontakt med under denna tid så jag hoppas att nått kommer hända nu för har man nå otalat med mig så kom till mig och låt Corall vara, hon har inget med det o göra, hon är oskyldig!

Jag gör allt för att hon ska ha det bra och förhoppningsvis så ger allt med sig nu så vi kan börja och rida igen!

Längtar efter att få sitta på ryggen på henne igen och känns den kalla luften bita i kinderna medan vi susar fram i galopp på ängen!

Åh vad jag längtar!

PussHej!

 

 

Min kämpe

Idag så gällde det.. Jag kände på morgonen att jag var väldigt lugn ändå, det fick liksom bära eller brista..
Jag var beredd på det värsta att hon hade en tumör och att hon skulle få somna in..

Jag ringde Hästkliniken i Norr.. Självklart var deras veterinär sjuk så dom hade ingen inne.. Blev förbannad o orolig då vi väntat sen i Fredagskväll på detta.. Ringde vidare till Evidensia i Boden och dom hade ont om tider o veterinären skulle inte komma in förrän efter kl 09.. Så jag åkte mot stallet och tog in hästen och gav henne mat och kände igenom henne, en lite svullnad i höger bakben..

Dom ringde upp från Evidensia och vi fick en tid kl ca 11, så jag o Elin drog iväg och hämtade transporten , lastade in Corall och åkte iväg.
Corall var så lugn igår, hon stod helt stilla i transporten, hon trampade om max 4 gånger på båda vägarna, så nöjd med henne där!

Väl på kliniken så ställde vi henne i tvångsspiltan och veterinären började undersöka, livmodern, äggstockarna, urinblåsan och tarmen.
Hon såg blödningen och kände igenom den och hittade ingen knöl eller nå rivsår ifall någon skulle ha gjort henne illa, inget alls!
Då kände jag att jag kunde andas ut, det var ingen tumör!!

Det visade sig att det är ett blodkärl som spruckit och anledningen till det är egentligen okänd, men Corall är en sån häst som lyckas med det mesta konstiga.

Vi fick iallafall metacam utskrivet för att svullnaden ska lägga sig samt att hältan ska gå ner, mest troligt beror hältan på att hon har haft ont där bak och därför har hon tjorvat så mycket när vi har ridit och sen har hon snubblat till och då kan blodkärlet ha spruckit.

Men det känns så jävla skönt att vi klarade oss igenom detta också tillsammans, så nu är det metacam i max 7 dagar och sedan vila i 10 dagar och sen ska vi vara igång igen!
Jag är så otroligt stolt över min älskade skatt!
Lyckan är total och jag kan inte vara mer glad just nu, bara jag tittar på Corall i stallet så börjar jag gråta för jag är så lycklig att jag har henne!

Den som inte har häst kan inte förstå bandet man har mellan sig och hästen!
Corall är min bästa vän och finns alltid där i vått och torrt, nu ska jag bara ta hand om henne och ge henne så mycket kärlek som möjligt så hon repar sig så vi får komma igång igen med det vi tycker om!
Ha en toppenbra dag alla och hoppas ni får en underbar hästdag för det ska då jag ha!
PussHej!

Nervös.. JA!

Godmorgon!

Inatt har jag sovit så jävla dåligt, mest troligt så beror det på min äckliga förkylning samt att idag får vi veta förhoppningsvis vad det är för fel på min älskade Corall..

Jag sitter just nu och väntar på att kliniken ska öppna så jag kan ringa och få en tid för o komma dit!
Jag känner mig lugn med samtidigt ändå orolig då jag inte vet vad som kan hända.. Om jag måste behöva ta det tunga beslutet och låta hon somna in..

Jag är så otroligt tacksam för att jag har mina föräldrar som ringer och frågar hur det är med Corall hela tiden och mina otroligt fina stallvänner som ställer upp i vått och torrt!
Jag är samtidigt så otroligt glad att veterinärerna är så lugna och gör allt för oss!

Snart är kl 08.00 och då får jag ringa!
NU HÅLLER VI TUMMARNA!!!

Inför imorgon

Idag när jag kom till stallet och tog in Corall så verkade hon mycket piggare än igår, hon hade lite mer humör än igår, vilket är bra, för då är hon mer sig själv!

Köpte med mig 4kg äpple och 4kg morötter samt olja, delade det i små bitar och la det i ljummet vatten tillsammans med oljan så äpplena fick suga in oljan ordentligt.
Corall stod i boxen och var med på allt som hände i stallet, så idag mådde hon mycket bättre igår.
Hon kissade själv och det kändes toppenskönt!

Gjorde i ordning henne och tog en promenad ner till ridbanan som sällskap med dom andra, veterinären sa att en promenad om dagen är bara bra så magen inte stannar av och sålänge hon inte är jättehalt.
Idag gick hon fint på båda bakbenen utan problem, hon sätter inte ner sitt högra bakben till 110% men hon gick där och var supernöjd av att få vara med dom andra.

Sedan gick vi upp till stallet igen och min prinsessa fick sin mat och hon åt som bara den, äpplena gjorde förhoppningsvis susen för nästan allt gick ner utan problem!

Imorgon kommer den stora frågan vad hon har gjort och om hon går att få frisk.. Jag kan säga såhär att jag är jättelugn ändå oavsett vad jag får för besked.. Jag gör att jag kan för o få ha kvar henne här hos mig men om det är nått som inte går nå o göra åt så har jag gjort allt.. Jag tänker inte plåga min bästa vän även om jag inte är redo o släppa taget om henne!

Idag har vi bara mysigt på med varandra och mycket kärlek i form av mat och pussar har utdelats!
Nog är jag nervös inför imorgon men jag vet att vad som än kommer hända imorgon så vet Corall att jag gör allt för hennes skull!
Jag håller alla tummar och tår som finns i denna värld att detta går och åtgärda!

Jag har sån tur att Elin från stallet följer med mig och Corall imorgon så vi åker inte själva utan det finns någon o gråta ut hos på vägen hem isåfall om det blir så!
Jag hoppas jag kan få sova i natt och att Corall mår bra imorgon när jag kommer till stallet!

Ska försöka och uppdatera här imorgon kväll så alla vet hur det går med henne!
Håll tummarna för oss snälla!
PussHej!

Älskade vän, min skatt

Igår när jag o Sara tog in Corall så upptäckte vi att hon blödde högt upp från båda bakbenen, började rengöra och upptäckte att blodet kom från hennes vulva (könsorganet på ston)
Jag började kolla henne lite närmare och öppnade upp och såg att hon hade en blödning inne i själva vulvan och valde att ringa ut veterinären.

Det kom ut en distriktsveterinär inom ca 1 timme..
Corall var lugn och veterinären fick kolla utan problem och sa att detta ska göras ett ultraljud på då hon inte kunde säga vad det är.
Samt att hon markerade höger bak på en hälta.. Veterinären skrev en remiss till Hästkliniken i Norr, så dit ska vi på Måndag för och gå till botten med vad detta är!
Skulle hålla koll på feber, om hon kunde kissa, hältan och att det inte var blod i urinet.

Ikväll så kunde hon inte riktigt kissa själv så  ringde ut vet igen, denna gång så gav vi henne lugnande och veterinären sa att vi hade fått ordinationer från Strömsund och Vännäs att göra en mekanisk tömning på blåsan genom och sätta kateter på henne.. Detta hade inte veterinären gjort förut så hon sa att det får bära eller brista och funkar det inte så är Vännäs redo med att ta emot oss på en gång.

Som tur var funkade detta och vi fick se att Corall själv väljer och inte dricka, mest troligt för att det gör ont och kissa ut det.. Corall väljer och inte dricka när hon blir sjuk så har hon gjort förut..

Så nu ikväll släppte jag ut henne i hagen igen och förhoppningsvis så kommer magen och kisseriet igång som vanligt och vi kan avvakta till Måndag, tur det bara är ca 1,5 dygn dit!
Det värsta med henne är att hon visar aldrig när hon har ont.. Hon biter ihop in i det sista och då känner man sig så maktlös när hon står där och verkar ha så ont och jag inte kan hjälpa henne!

Grejen är att jag känner mig så otroligt dum och elak mot henne.. Varför var jag inte uppmärksam och upptäckte detta tidigare..?
Varför red jag henne Söndag, Måndag, Tisdag och Onsdag då hon tjorvade..?
Varför tog jag inte hennes jobbiga humör på allvar..?

Nu är jag bara så arg på mig själv att jag inte har haft bättre koll på henne, men samtidigt så vet jag nästan INGA hästmänniskor som kollar sin häst in i vulvan dagligen!
Jag håller bara tummarna för att detta är nått som inte är allvarligt, jag hoppas vi klarar oss igenom detta som förra gången!
Tillsammans med Corall så klarar jag allt! Mamma hjärtat blöder när jag tittar på henne och inte vet vad det är för fel..

Många spekulerar i att hon kanske har en tumör eller en cysta som har gått sönder.. Jag hoppas att jag kommer få hem min älskade häst på Måndag och att hon kommer bli bra och att vi bara oroar oss i onödan!
Jag har tidigare fått fatta beslutet att ta bort henne, den gången var det om det var fel på hennes hjärta och jag vill absolut inte behöva ta det beslutet igen!
Jag är inte redo och släppa min bästa vän nu, jag är inte redo och ge upp hoppet om henne ännu!
Jag kämpar för min älskade Corall in i det sista!!!

Polygamister

Som rubriken lyder så vill jag framföra min åsikt om det!

Jag skulle personligen aldrig vilja vara i ett sånt förhållande.. Jag vill inte dela min partner med andra då jag vill ge all min kärlek till en person och sedan få den bekräftat tillbaka och inte veta att: jaha ikväll är han min men imorgon så är han med en annan..

I min värld existerar inte det, även om man kanske bara är två eller tre tjejer..

Dom som lever sådär gör det bra för o få ihop alla olika liven i ett men personligen är det ett BIG NO NO!

Vad tycker ni själva? Vill ni dela eran tjej eller kille med någon annan..?

Dagens Corall, 29 Nov -16

Ojojoj.. vart ska jag börja..?
Dagens Corall var ett riktigt monster!
Hon gick framåt ca 100-200 meter sen började hon tjorva, hon bara studsade på stället och vägrade gå framåt, hon gick i sidled, backade, bockade, sparkade, försökte stegra.. hahaha, hon hade verkligen damp idag igen!

Vi red tillsammans med Markus - Calle och Emmelie - Boyen men Corall ville inte gå med dom framåt så Markus fick komma o fösa oss framåt tills hon dampade lös igen!
Vi var in på uppfarter, ner i diken, in i plogvallarna och till sist så satte hon sig i en snöhög och vägrade gå framåt!

Nu tänker ni säkert att hon kanske ha nå fel i munnen, men hon har gått på hackamore idag men ingen fokus alls framåt! Hon har varit som en trotsig 3 åring i huvudet som bara ska testa en åt höger och vänster!

Dock tycker jag att det är ändå ganska kul att hon har sina dagar då hon är såhär, det visar ju bara på hur mycket energi hon har och hur fräsch hon är för o vara 21år.
Hon går dock extremt mycket upp i varv och börjar ju svettas då hon får jobba på både fram, bak och i sidled, vägen som kanske är 100 meter blir istället 300 eller 400 meter för hon ska tjorva.

Men fast hon är helt knäpp emellanåt så är hon ändå det bästa som finns! Jag är så otroligt lycklig och ha henne i mitt liv, hon är mitt stora hjärta som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig!
Jag älskar henne så otroligt mycket och folk som inte har häst kan liksom inte förstå tjusningen och kärleken till ett så stort djur, tyvärr men så är det!

Näe imorgon laddar vi om och förhoppningsvis så är detta bara tillfälligt med hennes knäppa humör och hon börjar lugna ner sig och göra det jag ber om så vi kan nå våra mål!
PussHej!

Värdelös.. Är jag det? Svar NEJ!

Har ni någonsin känt er så värdelösa..?

Jag är så less på allt just nu.. Mitt liv är verkligen upp o ner!
Jag vet liksom inte vart jag ska börja för att få rätsida på allt.. Känns som jag förstör mer än vad jag gör bra..

Jag har tappat min bästa vän.. Den enda jag kände att jag kunde lita på och kände trygghet med.. Den enda som alltid fick mig på bra humör.. Han vill idag inte veta av mig.. Han har utnyttjat mig till 110% och jag är så förbannat dum som gick på det..

Idag är jag helt själv, blev dumpade av en kille som sa att han springer inte mellan tjejer och han dumpade mig mitt i allt från ingenstans, han beskyllde allt på mig, mitt fel att vi inte kunde vara tillsammans, tre dagar senare så får jag veta att han redan träffat en annan tjej redan samma kväll han dumpade mig så hade han träffat henne och ville uppenbarligen hellre ha henne..

Egentligen så är jag arg på mig själv för att jag tror så gott om alla.. Att jag är så godtrogen och lugn och tror på en annan människa..
Grejen att jag har tappat bort mig själv helt totalt i all denna kaos!
Min stackars häst har fått "vila" sen i slutet av Maj, jag har börjat ta tag i det men orken finns egentligen inte då jag mår dåligt.. Då kroppen är trött konstant och jag sover dåligt och kör på tills kroppen säger stopp!

Jag har fått veta så mycket om det mesta men har liksom ingen o ventilera mig med.. Ingen som orkar lyssna på allt.. Ingen som orkar knuffa mig i rätt riktning och försöka hjälpa mig uppåt igen..

Känns som vart jag än är så tittar folk snett på mig och tänker fyfan, förstår varför ingen orkar med henne..

Grejen är den också att dom jag umgås mest med vet egentligen ingenting alls.. Jag känner att det är bäst o låtsas som att allt är bra men egentligen så är allt skit! Egentligen är jag så trasig invändigt att jag kommer inte kunna pussla ihop alla bitarna och sätta dom på rätt plats!

Jag försöker vara vän med folk men det är som att dom inte orkar med allt utan säger saker för o vara snäll och det är nått jag inte orkar med.. Jag orkar inte med fler falska människor som säger saker för o få mig och må bättre.. Jag orkar inte med folk som tror dom gör rätt emot mig genom o vara snäll..

Det är inte alls lätt, det är det verkligen inte men jag försöker men när man inte finner nån äkta vän så blir det extremt jobbigt för man orkar inte dra hela lasset själv, man orkar inte ta sig uppför berget med ett ton bakom helt själv.. Jag har ALLTID ställt upp för mina vänner och pratat med dom när dom har varit nere eller liknande.. Vad är tacken..?
Det finns ingen tack längre.. Alla tar en förgivet och bara kör över en åt höger o vänster..
Därför tar jag saken i egna händer o skiter i allt o alla!

Jag kommer slå mig från botten till toppen på ett eller annat sätt!
Orken kommer komma sakta men säkert!
Ha det bra alla o ta hand om varandra o visa uppskattning och ta inte varandra förgivet!!

Hej mitt vinterland

Jaha nu börjar snön och kylan komma bara mer och mer..
Jag hatar kylan kan jag då lova.. Vi har fan vinter ca 5 månader här uppe.. Aja jag älskar December månad för då är det jul och det är så mysigt och sen kommer nyår då man får säga hejdå åt ett dåligt år och hoppas på att nästa blir bättre.

Jag tror ändå i det stora hela så har mitt 2016 varit bra men det kan ju alltid bli bättre! :)
Bjuder på lite bilder bara för att ni ska se att jag verkligen lever, haha
Skämt och sido, alltid roligare med bilder så, varsågoda!
PussHej

Att jobba natt

Det här med och jobba natt är inte riktigt min grej alltid.. Jag blir så sjukt rastlös emellanåt!
Det är för tyst o ingen o prata med, inget och göra egentligen förutom sitta o kolla film, vilket är väldigt avslappnade ändå :)


Samtidigt så jobbar jag gärna nätter, lite bättre betalt och får ihop mina timmar lite fortare :)
Men just nu så hör jag min säng ropa på mig och jag känner mig så trött i kroppen, ska bli så skönt o krypa ner i sängen bredvid min bästa vän o bara ligga o stryka i hans päls o lyssna på hur han andas tills jag själv somnar! Eddi är det bästa sovsällskap man kan ha!


Hoff, mindre än en timme kvar, kanske dags o små fixa här o sen röra sig hemåt när morgonpersonalen kommer! :)
Ha en bra dag alla!
PussHej!

Vad jag vill o lite till..

Jag har tänkt och tänkt fram och tillbaka på saker och ting..
I dagsläget så känner jag mig själv bara mer och mer förvirrad och tankspridd!


Det försegår så mycket tankar i mitt huvud att jag ibland känner mig alldeles tom..
Mycket är det som inte riktigt har klarnat upp känns det som!

En sak som mycket går runt i mitt huvud är bland annat kärlek, ni tycker säkert att det låter dumt och att jag får skylla mig själv och att jag kanske förtjänar o vara ensam, men sanningen är att ingen förtjänar det!
Alla människor behöver få känna sig älskad och behövd här i livet, det är sånt som får oss att vilja kliva upp på morgonen och göra det vi ska!
Man kan känna sig behövd på olika sätt, det som får mig och kliva upp på morgonen och orka med dagen är faktiskt Eddi! Han är min största styrka just nu, men jag längtar efter så mycket mer!


Jag saknar att vakna upp bredvid någon, jag saknar att få höra tex hur fin jag är, jag saknar att ha någon som kramar om mig och säger att allt kommer ordna sig!
Men det jag saknar mest av allt är att få höra att någon älskar mig för den jag är och framför allt får mig att känna mig älskad!


Jag vet att det finns någon där ute som kommer komma och säga dom här sakerna till mig och visa att jag får deras hjärta och slå frivolter!
För tillfället så känner jag mig ensam och värdelös.. Jag känner mig så förvirrad av folks syn att se mig, jag vill inte vara någon som man hör av sig till när man behöver nått eller likande.


Nått som gör mig avundsjuk är folk som är tillsammans, folk som älskar varandra och visar uppskattning till varandra, folk som överraskar varandra med fina middagar eller liknande.
Men jag vill inte ha någon kille/karl som överraskar mig med presenter, middagar eller liknande, jag vill ha en karl som bara dyker upp till exempel när man kommer hem sent en kväll efter jobbet och när man parkerar bilen på parkeringen så är han redan utanför och väntar utan att man vet om nått, det skulle göra mig så glad. Att sen få krypa ner i soffan till en film och bara känna värmen från honom och att han finns där för mig!


I dagsläget känns det inte riktigt som att nån finns där på den nivån, visst jag har mina polare som ställer upp om man behöver hjälp med små saker och så men jag saknar verkligen någon att dela mina hemligheter med, att dela min soffa på kvällarna och framför allt någon som håller om en på kvällen när man lagt sig i sängen och pussar mig god natt och man får höra dom där efterlängtande orden: Jag älskar dig!


Listan är lång men jag hoppas ni förstod ändå vad jag vill ha ut av detta, jag har så mycket kärlek att ge och jag är redo att hitta någon som vill ha den! :)

Min lilla "ponny"

 på fyra ben går den som jag gillar allra bäst,
gillar, gillar, gillar allra bäst!
jag sitter på hans rygg för han är min lilla häst,
är min lilla häääst!
*gnägg*

på fyra ben går den som jag gillar allra bäst,
gillar, gillar, gillar allra bäst!
jag sitter på hans rygg för han är min lilla häst,
är min lilla häääst!

vad du är söt min kära lilla ponny,
vad du är snäll, min kära lilla häst!
du säger ingenting, min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst!

*gnägg*

se pälsen den är svart som på kappan på en präst,
kappan, kappan, kappan på en präst.
en mule mjuk som sammet det har min lilla häst,
har min lilla hääääst!

vad du är söt min kära lilla ponny,
vad du är snäll, min kära lilla häst!
du säger ingenting, min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst!
vad du är söt min kära lilla ponny,
vad du är snäll, min kära lilla häst!
du säger ingenting, min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst!

av allting här i världen jag önskar allra mest,
önskar, önskar, önskar allra mest!
att aldrig jag ska skiljas ifrån min lilla häst,
från min lilla hääääst!

*gnägg*

vad du är söt min kära lilla ponny,
vad du är snäll, min kära lilla häst!
du säger ingenting, min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst!
vad du är söt min kära lilla ponny,
vad du är snäll, min kära lilla häst!
du säger ingenting, min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst!

Barndomsminnen

Haha, när man jobbar natt så kommer alltid hjärnan igång med nått skoj!
Denna gång satt jag och googlade på Disney bilder och då kommer min favoritfilm upp såklart:
"Den lilla sjöjungfrun"

Då kom jag och tänka på en vikarie som jag hade på dagis då jag var liten och det var typ min favorit vikarie, Marlene hette hon.
Jag minns inte hur hon såg ut men hennes tatuering minns jag, hon visade mig den en gång och det vari Ariel som hon hade på antingen skulderbladet eller på ena överarmen.
Tänkt att man kan komma ihåg såna saker men inte tex vad man käkade till middag dagen innan, haha!
PussHej!

Som en käftsmäll..

Nu kommer det komma ett ganska jobbigt inlägg för mig..
Det är mycket känslor i att skriva det, men det känns ändå lättare förhoppningsvis efteråt.


För två dagar sen så var jag i stallet och skulle ta en sväng på ridbanan med Corall.

Vi stod i stallgången och det var bara vi i stallet så hon fick stå helt lös medan jag gjorde i ordning henne och mig själv.

Medan jag bytte om så stod och mest och sov, jag stod och tittade på henne från och till och då upptäckte jag att hon blundade med sitt vänstra öga, hennes högra öga var helt öppet så jag stod och studerade henne och kallade på henne för att se hur hon reagerade. För er som inte vet så har hon starr på sitt högra öga och har haft det sen hon var fyra i alla fall, starr är ärftligt och hon har dålig syn emellanåt.

Vid tilltal och lite pussljud så öppnade hon sitt vänstra öga så jag började testa hennes vänstra öga, hon blinkade när jag satte handen en bit ifrån och när jag rörde min hand emot sakta så blinkade hon och sen stängde hon det helt.

Provade samma sak på andra ögat och ingen reaktion alls.. då känner jag bara ett slag i ansiktet.. Corall är blind nu på sitt högra öga..!

Det gör så ont att veta att hon inte ser nått på det ögat längre!

Det värsta är ändå att jag insåg då också att hon kommer förfalla, hon är ändå upp i åren och kommer liksom inte bli bättre, ni förstår säkert hur jag menar.

Min älskade skatt, min bästa vän <3 p="">

Ändå känner jag en lättnad att nu vet jag det och då kommer hon bara behöva med stöd och hjälp från mig och vi är ett så bra team att vi klarar allt tillsammans!

Hoppningen är inte prio ett längre på så sätt, vi tar det lite som det kommer.

Kan vi hoppa höjd tillsammans så är det klockrent, men jag kommer absolut inte tvinga henne till nått.

Corall är verkligen mitt allt, jag älskar henne så otroligt mycket och hon är bästa terapin som finns, att sitta på hennes rygg ut i skogen och bara skritta på och känna lugnet, det finns inget bättre!

Hoff! Kan säga att det känns lite tungt ändå och skriva det, några tårar har hunnit fällas under tiden jag skrivit detta!

Imorgon (Söndag, jag jobbar natt så därför är det lite knas med dagarna) så väntas det en lite hoppträning med Celina och Dollar så vi får se vad vi klarar av, förhoppningsvis är Corall lite lugnare och snällare än sist, då var hon lite knäpp och studsade i sidled direkt man vände upp mot hindret, men det är ändå kul att hon är så framåt trots åldern och förutsättningar.

PussHej!