måndag 23 juli 2018

Detta gör mig irriterad!

Saker som gör mig irriterad med sociala media:

1. Folk som öppnar Snapchat o inte svarar..
2. Folk som inte svarar på meddelande på tex Facebook chatten..
3. Folk som är aktiva på Facebook o inte svarar förrän flera timmar senare..
4. Folk som öppnar o man ser dom börjar skriva o sen suddar dom o svarar inte..
5. Folk som lägger upp bilder o skit för att verka lyckliga fast egentligen är allt skit
6. Folk som gillar PRECIS ALLT!
7. Folk som har elaka kommentarer.. Har ni nå elakt o tycka o tänka så skriv inte de för man kan såra en annan människa
8. Folk som bara har sociala medier för att snoka.. Skaffa ett liv!
9. Folk som aldrig skriver utan man skriver alltid själv först..
10. Värst av allt är folk som bryr sig när de går dåligt tex blivit dumpad, är sjuk, skadad, blivit av med nån tillhörighet, mm

Där har ni 10 grejer som stör mig otroligt mycket!
Anledning till att detta läggs upp nu är för att nu medan jag har benet i ett paket har insett hur mycket folk egentligen skiter i saker o ting samt att vissa bryr sig lite alldeles för mycket när de går dåligt för någon!

Är man nyfiken eller liknande, fråga den specifika personen i sig utan o spekulerar för mycket, det är så skitsnack skapas!

Det var allt för mig!
PussHej!

Värsta smärtan någonsin

Fredag den 13e är den sjukaste dagen i mitt liv!

Knäskålen for ut led och föll av smärtan.. Jag låg o skrek att dom skulle lägga tillbaka dem och två kvinnor kom o drog tillbaka den som tur är! :)

Patrik ringde ambulans o de kom dit o gav mig de ena o de andra mot smärtan!
Jag har aldrig någonsin haft så ont som då.. Jag skrek rakt ut av smärtan o jag fick bara mer o mer lustgas!

In på akuten där dom gav mig ännu mer o sedan röntgen, jag fick allt dom fick ge mig och dom fick ändå inte känna på leden..

Förra veckan var jag på magnetröntgen och idag fick jag svar.. Börjar vara sjukskriven i 6veckor o sedan får vi se vad som händer!
Senan som håller knäskålen på plats o gå ner i skenbenet är brusten på ytterkanten men den är inte av, ligament och menisken är uttöjda, knät o själva knäskålen är det revor då på dom dragits mot varandra och sen en lös ben bit någonstans i knät..

Det här är inte ett liv jag önskar någon skulle behöva leva tillfälligt som jag gör!!

Men jag är så tacksam för all hjälp jag fick av alla människor den dagen vid olyckan!
Jag är så tacksam för alla fina vänner som hör av sig och som hjälper till med de mesta!
Jag är så otroligt tacksam över att jag har mina föräldrar som ställer upp o låter mig bo hos dom ett tag fram över!

Förhoppningsvis är jag på benen som vanligt igen i September/Oktober om allt går som de ska :)

tisdag 5 juni 2018

Svenskt rättssystem!

Det här kommer bli ett långt inlägg på nått som gör mig riktigt förbannad!!


Alla ni från Luleå känner mest troligt till dödsolyckan vid Max på självaste Julafton!
För et andra så kan jag dra den lite kort!


Den var Julaftons kvällen och en kvinna i 30år åldern är påväg hem med bilen full i julklappar till sina barn, hon har firat jul med sin mamma och är påväg hem för att invänta sina egna barn som kommer dagen efter för att fira jul med henne.


Hon kommer körandes från Max på Robertsvik och svänger ut i korsningen och där kommer det en sportbil som körs av en 18 man som fått körkortet för ca 3-5 dagar sen.
Han kör för fort och kör mot rött och kör rakt på kvinnas bil och vad händer?
Jo tyvärr så klarar sig inte kvinnan utan dör i bilen.
Vad får mannen för straff tror ni?
Jo han får lite böter och sedan lite skadestånd eller vad det heter till kvinnas två barn..
När man plussar ihop allt så är kvinnas liv inte mer värt en 70.000 kr!
Fattar ni 70.000???? FÖR ETT LIV!


Hela händelseförloppet är så sjukt!
Jag har läst domen via Lexbase och jag får inte saker och ting och gå ihop!


Där står det att mannen inte minns om det var rött eller att han kört för fort.
Det står även vittnesmålen där vittnerna säger att det har kört ut två bilar före kvinnan och att mannen borde ha sett dom, men varför bromsar man inte då?
Hur kan det komma sig att den så kallade B stolpen har förflyttats in ca 68cm in i bilen och att kvinnan satt i passagerare sätet efter smällen..
Mannen påstår att han inte kört fortare än 70km/h, men varför körde han mot rött?


Den där mannen har dödat en annan människa! Han har dödat någons barn, någons mamma, någons bästa vän, någons kollega, osv.
Och han går i princip fri!!
Rätten hade gått på hans låga ålder och att han är ostraffad sen tidigare, men det ger väl ändå honom inte rätten och gå fri?
Visst han ska leva med att han kört ihjäl en annan människa resten av sitt liv.. Men med lite böter, skadestånd, osv så kommer han undan lätt!


Min åsikt är att han borde i alla fall få minst 1 års fängelse för att tänka över ordentligt vad han gjort, varför körde han där den kvällen? Varför körde han för fort? Varför bromsade han inte för rött ljus?
Hur kunde han vara så korkad och inte tänka på konsekvenserna?


När man tar körkort så är det mycket prat om att man ska tänka på hastigheten, man ska vara uppmärksam på omgivningen då man kör, man ska stanna vid stopplikt, rödljus, mm.
Uppenbarligen så har han inte lyssnat ett skit på teorikursen man har i början innan man får övningsköra eller på riskutbildning!


Tänk den som godkände uppkörningen vilken ångest den personen ska känna som släppte ut honom i trafiken!
Tänk hans föräldrar som förhoppningsvis tar ett ordentligt snack med honom och låter han åka buss resten av sitt liv!


Jag blir bara så förbannad på hur folk tänker! Hur kan man släppa iväg sitt barn med en superny bil med alldeles för mycket hästar under huven? Hur kan man sitta och gasa och tycka det är roligt? Hur kan man inte ta följderna av sitt handlande? Varför kan man inte bara erkänna att man gjort fel och ta sitt straff för den drabbade familjen skull? Varför inte sträcka på sig och be om ursäkt för att man gör fel?
Visst det får tyvärr inte kvinnan tillbaka, men det kan ändå få lite mer ro för alla!
Varför inte betala en hög summa pengar till hennes barn som måste växa upp utan sin mamma?


Näe jag tycker att rätten måste se över hur dom har tänkt där!
Jag hade INTE låtit honom slippa undan så lätt!


En människas liv är värt mer än 70.000 kr!
En människa får du inte tillbaka för lite pengar, det hjälper ingenstans!
Kvinnas liv var värt så mycket mer och det är dags att Svenskt rättssystem ser över hur detta ska lösas!
Det är dags att mannen tar sitt ansvar och ber om ursäkt för vad han har gjort!
Det är dags att familjen får ett ordentligt FÖRLÅT även om kvinnan inte kan komma tillbaka men det visar på att mannen vet att han gjort fel!


Jag säger bara det, FYFAN så vidrigt att man inte kan erkänna!

torsdag 10 maj 2018

9-10 Maj

Den 9e Maj är ingen vanlig dag, för det hade varit Coralls 23års dag..
Jag saknar henne fortfarande så sjukt mycket!
Tänk att hon skulle ha blivit 23år!!
Den där hästen fick ett långt liv och jag är så otroligt tacksam över allt vi har fått göra tillsammans.


Jag var med henne den dagen hon fyllde 18 år och det var våran första Corall födelsedag tillsammans.
När hon fyllde 20 år så var vi mitt i en sjukdom.. Hon har blivit förgiftad som yttrade sig i uttorkning och hon fick två veckors vila så 20års dagen bjöd på en massa godsaker och mycket kärlek.


Sista födelsedagen vi firade var hennes 22års dag. Jag kommer ihåg de som det var igår!
Vi var i hagen tillsammans och bara åt godis, knäckebröd och lite socker. Sedan tog vi en ridtur i skogen och hon var så pigg och framåt.
Jag saknar det där!


Det kommer komma en dag då jag kanske har antingen köpt mig en ny eller om jag har någon foder/medryttarhäst men det kommer ändå aldrig slå att få sitta på Coralls rygg.
En trygg häst som hade mycket bus i kroppen trots hennes ålder.


Jag hade världens finaste svarta varmblodssto, hon var bara min!


Den 10e Maj är inte heller en kul dag.. Det var Torsdag den 10e maj som jag precis hade kommit hem från praktiken och lagt mig och kolla på tv i mitt rum hemma hos mamma och pappa.


Jag vet att mamma väckte mig för och kolla om jag ville följa med och hälsa på hos farmor på äldreboendet, men jag sa nej. Jag ville inte minnas farmor så orkeslös utan ville minnas henne som det krutkärringen hon faktiskt var.


Mamma ropade att dom skulle åka och dom stängde dörren.. Men efter bara 10-15 min så kom dom tillbaka och mamma kom in i mitt rum och jag både hörde i hennes röst och såg på henne att hon var ledsen och det enda hon fick fram var: "Vi hann inte"


Jag minns att jag satte mig upp och började gråta och kramade om mamma och fort gick det så var jag påklädd och satt i bilen påväg till Farmor.
När vi kom dit så var min farbror där och han grät o var ledsen.


Jag grät också samtidigt som jag mådde illa.. Vi fick gå in på rummet och där låg farmor så fridfullt.
Jag gick fram till sängen och strök henne försiktigt över pannan och jag kände att hon fortfarande var varm.


Vi satt tillsammans i rummet och pratade gamla minnen och jag tittade mot fönstret som stod lite på glänt och jag sa att farmor har legat och tittat ut mot fönstret och väntat på att farfar ska uppenbara sig för henne och han sträckte ut handen och sa att det var okej att ta hans hand och släppa taget om jordelivet nu.
Vi stannade där säkert 1,5 timme innan jag inte kunde vara kvar mer.


Vid den här tidpunkten kändes de som att jag tappade fotfästet och jag vart helt matt i kroppen..
Det gick dock inte länge förrän jag fick en påhälsning av henne när jag precis hade flyttat hemifrån, det var som att hon bara gick förbi mig, jag kände hennes doft (hon hade verkligen en speciell doft på sina kläder, inte en dålig utan en mer mjuk och härlig doft)


Sen tog de några år innan jag kände av henne igen och jag vart nyfiken på om det verkligen var hon.
Jag tog kontakt med en spådam för jag ville ha bekräftat att det verkligen är så.
Innan jag ens sagt någon så säger spådamen att jag har besök av en äldre dam, vi är släkt och hon står mig nära. Jag har känt av henne via dofter och att hon är och hälsar på med jämna mellanrum för att jag behöver hennes stöd.


Jag tycker det är en trygghet att ha Farmor på besök hos mig, jag vet att det är hon och det stör mig inte alls, tvärtom. Det är jätteskönt att hon vill komma och hälsa på för jag saknar henne massor.
Det finns massor jag skulle vilja prata med henne om.


Jag frågade spådamen om den äldre damen hemma hos mig tar hand om Corall åt mig och hon sa:
"Den där hästen är en speciell häst som inte behöver att någon tar hand om henne, men den äldre damen kommer hålla kolla på henne tills ni möts igen"




Tänk att dödsfall kan ta så hårt på en så pass längre.. Men det är som man säger:
Tiden läker inte alla sår, men man blir starkare med tiden
Jag känner att jag blir starkare för varje dag som går.
Det finns så mycket jag vill hinna uppleva i mitt liv innan jag möter dom jag saknar så mycket, men det får gärna ta sin tid tills jag möter Farmor och Corall igen, för det är jag inte redo för!


Jag ska leva mitt liv fullt ut och ta vara på varje dag!
PussHej!

tisdag 20 februari 2018

Stress... inre stress framför allt..

Som rubriken lyder.. Stress är nått som inte alls är bra!


Jag har själv upptäckt att jag har fått stress mage.. Antingen magkatarr eller magsår för nu har det verkligen slagit till..
Jag jobbade natt igår och på morgonen så hade vi otroligt stressigt med personal brist så telefonen gick varm och sen ska alla brukare iväg till jobbet..
Detta resulterade i stress för mig, sura uppstötningar, magknip och otroligt orolig mage så jag har knappt sovit nått under dagen och nu är jag tillbaka på jobbet igen!


Hoff! Jag vill verkligen inte må skit, men efter allt som hänt så behövs inte mycket för att de ska slå ut min kropp.. Jag känner bara att orken finns liksom inte till 110%


Jag har dagar då jag "pratar" med Corall för livet känns lättare då, jag står ute på balkongen tex och tittar upp mot himlen och pratar med henne, säger alltid att jag saknar henne och att jag älskar henne.
Jag vet att hon känner hur jag mår för när jag har pratat med henne så känns det lättare!
Fyfan vad jag önskar att jag bara kunde få sitta på hennes rygg och rida ut och andas, men det går inte längre! Corall var verkligen min avslappning, hon var mitt liv och nu finns hon inte vid min sida längre på samma sätt..


Jag tror det är en bidragande faktor till mitt psykiska mående och det är en inre stress.. Jag måste börja jobba med det själv också att liksom inse hur verkligheten är från och med nu, men det är svårt!


Jag har sagt att: Tiden läker inte alla sår, men att man blir starkare med tiden
Dock vet jag inte ens själv om jag tror på det där.. men man får väl försöka och intala sig att så är det!


Men grejen är att vart jag än är så påminns jag om allt roligt och tokigt vi har gjort.
Jag var förbi stallet imorse och när jag parkerade bilen så tänkte jag för en sekund att Corall skulle stå i fönstret och kolla ut mot bilen som hon gjorde varje morgon, men när jag kom in i stallet och kollade in i hennes gamla box som är tom på grejer o spån så insåg jag att hon finns inte längre!
Det är svårt när hjärtat säger en sak och hjärnan en annan..


Jag har gått in en fas där sorgen har blivit ångest och ilska. Jag är arg på mig själv att jag inte kunde göra nått åt det, jag har ångest över att jag var tvungen och släppa henne till dom evigt gröna ängarna, jag har ångest för att jag försöker och komma över all smärta som jag känner i mitt hjärta, jag är arg för att Corall blev sjuk, jag är arg för att hon vart tvungen och lämna mig!
Men i allt detta så känner jag ändå en lättnad, Corall har inte ont, Corall mår bra nu och jag vet att saknaden mellan oss är lika stor åt båda hållen!


Fördelen med allt detta är allt har gått rätt till, hon har fått sin urna och hon är hemma hos mig där hon hör hemma, hon kommer aldrig lämna min sida igen och jag kan ge henne en puss antingen på svansen eller på urnan varje gång jag går förbi den om jag vill!


Jag känner mig typ lite schizofren, min vänstra sida står och skriker att jag har glömt och åka och ta hand om henne, att jag kan inte bara skita i min häst utan hon behöver mig medan den högra sidan står och skriker att jag är dum i huvudet och att jag inte fattar nått alls.. den bara skriker och skriker att Corall är död, hon är död, när ska du fatta!
Det jobbiga är ju att allt ska liksom falla på plats, jag måste inse att Corall är inte med mig på samma sätt som tidigare, hon är alltid med i mina tankar och jag ser positiva bilder på henne hela tiden.. Det här tog så hårt på mig och ingenting har någonsin gjort så ont i hjärtat som just att min bästa vän, den som alltid stått vid min sida i 5.5 år oavsett vad som än har hänt, inte finns längre.


Det här det här som bidrar mest till att jag lätt blir stressad.. Jag sover halvdåligt, mardrömmar väldigt ofta vilket leder till att jag är mer lätt retlig, oroligt, trött, allmänt slut och som sedan övergår till stress!


Därför skriver jag ut detta så folk kan förstår på ett helt annat sätt utan att jag behöver berätta till alla hur det egentligen är, utan vem som vill kan läsa och förstå hur jag känner o mår.


Jag vet att livet är en berg och dalbana, ena stunden går det upp och andra ner, men ibland kan det vara tungt och dra alla vagnarna upp för backen innan man når toppen!
Jag vet att jag ofta säger till andra som mår dåligt att efter regn kommer solsken men jag själv håller inte alltid med!


Men man får se vad livet har och erbjuda nu, jag hoppas på en bra sommar framför allt!
Wish me luck liksom, haha


Ha det bra alla och ni som läser detta, kom ihåg att ni är guld värda som avlägger en liten tid för att läsa mina långa inlägg, jag tycker inte om att lämna någon halvfärdigt utan det ska vara ett bra inlägg!
PussHej!


Bjuder på en bild på Coralls sista vila!

onsdag 14 februari 2018

Vart är John Blund?

Ja ni.. Rubriken talar ju för sig själv!
Om de är nått jag verkligen hatar så är de när man inte kan sova.. Man ligger nerbäddad i sängen o vrider o vänder om vart annat!
Måttligt less, jamen nånting!

Jag har kommit tillbaka till jobbet igen efter de tråkiga som hände med Corall, de är både positivt o negativt att vara tillbaka.. Det positiva är ju att jag slipper sitta hemma o grubbla på allt o bli påminde om hur jobbigt de egentligen är att inte ha sin bästa vän vid sin sida i livet!
De negativa är att jag är så uttråkad på jobbet, får liksom sockerdricka i benen o bara går runt för att göra nått!

Jag tror att de är dags o göra nå nytt, jag är ju ändå bara 25 så jag har ju liksom hela livet framför mig ännu o karriären kommer man väl byta åt höger o vänster ett tag till innan man liksom hittar "The right work for life" liksom, näe men skämt o sido, nått måste jag hitta på!

Antingen skaffa mig ett jobb till, eller byta jobb eller hitta en hobby efter jobbet!
Jag har redan funderat på att typ måla om alla dörrkarmar i hela lägenheten, vilket jag inte kan då de bara är en hyresrätt, men då kom jag på en idé att typ tejpa om badkaret med eltejp men så ångrade jag mig, men då tänkte jag att jag kan måla nån tavla men de orkade jag inte.. Ja ni hör ju hur jag låter!

Men nu har Eddi också krypit upp i sängen så han verkar ha tänkt sova här i natt så jag ska försöka göra som han o Jocke och snarka ikapp med dom på en stund!
Hoppas ni andra får sova eller har sovit gott!
Pusshej!

fredag 9 februari 2018

Det jobbigate inlägget någonsin!

Hoff.. nu har jag tagit mig tid och känner att det är dags att skriva om detta!
De här inlägget kommer bli långt och jättejobbigt och skriva, men jag känner att jag behöver detta!




Allt började med den 22 Januari 2018, jag får ett meddelande av Viktoria att Corall har kliat rumpan igen så vattenhinken hade gått sönder.. Suck tänkte ja!




Åkte till stallet och upptäckte att hon hade fått ett sår på insidan av högra frambenet, som mitt under bogen. Där hade hon även en svullnad stor som ett halv äpple, så tempade henne och hon hade lite högra temp än vanligt.
Ringde kliniken och rådfrågade och dom sa ge Metacam för att få bort infektionen som kan finnas.




Tisdagen kom och såret såg mycket bättre ut och svullnaden var påväg ner.
På Onsdagen så skulle min medryttare ha Corall så jag tänkte jag skulle följa med dit och tur de, svullnaden mellan frambenen hade blivit större från ingenstans.. Ringde distriktsveterinärerna och dom bad mig vänta till dagen efter för att mest troligt så lät det som att det var en varbildning från såret som gjorde det där.




På Torsdagen så åkte vi till Hästkliniken i Norr och dom började med och undersöka, vi fick springa i en lång korridor och Corall började hosta helt plötsligt jättemycket så vi gick till nästa rum.
Där började veterinären och lyssna på hjärtat och så säger hon till slut:
"Du får ursäkta mig, men jag hör inte hennes hjärta"
Jag svarar direkt "Vad beror det på?"
Veterinären säger sen att hon har mest troligt vätska runt hjärtat som gör att hon inte kan höra det.
Jag tänker såklart det värsta på en gång och frågar om det är allvarligt och veterinären nickar och jag frågar igen, "Kommer Corall kunna överleva detta?"
Till svar får jag bara att veterinären skakar på huvudet och ber om ursäkt..




Dom ultraljudar och då ser vi att Corall är full i vätska.. Jag tappar allt, hela min värld rasar samman och jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Jag går ut och ringer till mamma och bara gråter i telefonen och i princip panik skriker att vi kan inte göra nått och jag måste ta bort henne för hon är så dålig.


Dom kollar vidare och ultraljudar lite överallt och halva hästen är vätskafylld och hon kommer inte klara sig, veterinärerna kunde inte göra nått alls!
Exakt hur länge hon har gått med det vet dom inte och därför vågade dom inte tömma ut vätskan för då skulle hon lika gärna kunna dö ute i hagen i en hjärtinfarkt för att hjärtat hade hunnit vänja sig vid att det inte fanns så mycket utrymme. Om Corall hade vätska i lungorna kunde dom inte säga helt säkert då dom inte kunde komma åt och se lungorna pga all vätska runt omkring..




Vid det här laget, så har jag redan bestämt mig!
Corall följer med hem och hon får somna in redan dagen efter!


På Hästkliniken i Norr så dömde dom ut Corall och dom sa att hon kanske kan gå till betet i det skicket hon var i, men jag sa nej utan hon får somna in redan imorgon!




När vi fått in Corall i transporten och börjat köra hem så får jag en panikångestattack, jag bara skriker, gråter och skakar.. Jag kunde inte köra.. Som tur är var Viktoria med mig så hon körde hem oss medan jag satt och ringde distriktsveterinärerna för att boka en avlivning, jag hade själv sagt att Corall ska somna in!
Sedan ringde jag till Hästkremeringen i Klöverträsk och bokade upp transport av henne!
Ringde även mina medryttare så dom skulle få en chans och säga hejdå till Corall, ringde även och uppdaterade mina vänner som visste vad som var på gång och alla var lika chockade som jag!




Väl hemma i stallet lastade vi ut henne och jag bara grät och grät!
Corall fick stå inne hela dagen och hela natten.


Det värsta dagen i mitt liv kom sakta men säkert..
jag sov inget alls under natten utan bara låg i sängen och panikgrät och hyperventilerade!
Jag visste att imorgon så somnar min bästa vän in! MIN BÄSTA VÄN!!!




Fredag morgon kom och jag o Jocke åkte till stallet så vi var där kl 07, vi gav alla hästarna mat och jag gick ut för att kolla upp Coralls plats där hon skulle få somna in så ingen annan häst såg henne eller att hon såg dom, det skulle gå så lugnt till som möjligt!




Klockan närmade sig 9.30 så veterinären ringer och säger att hon är på väg och att hon är hos oss på ca 1 timme.. Jag gör inget annat än gråter och gå till Coralls box och pussar på henne och förklarar hur mycket jag älskar henne, jag pussar hennes sammets lena mule och stryker henne i pannan.




När veterinären kommer så grips jag lite av panik och liksom förstår att nu blir detta verkligt!
Någon som jag absolut inte ville ännu!


Veterinären kommer och vi skriver papper på att jag vill avliva henne.. Det är något som jag absolut inte ville men jag har inget val!
Corall är sjuk och kommer inte bli bra!




Corall fci lugnade inne i stallet och vi går ut till platsen där hon ska få sova.
Jag säger gång på gång att jag älskar henne och att jag har gjort allt jag kan och tyvärr är detta det sista jag kan göra och de är att släppa henne..
Jag säger till veterinären att hon inte få göra nått utan att säga vad hon gör!


Där står jag och Corall och tittar på solen, jag säger åt henne att solen skiner för dig idag, vi kunde inte ha fått en finare sista dag tillsammans och sen frågar jag henne om hon ser Etoo.
Corall höjer huvudet lite och jag säger att han väntar på dig och han tar emot dig när du kommer.
Veterinären ger Corall narkosen och Corall blinkar med sitt starr öga och jag ser i hennes blick att hon tackar för allt och hon lägger sig ner, vi lägger till henne på sida och tar av grimman!


Då känner jag en panik till och jag ångrar mig så otroligt mycket för jag ville inte detta egentligen, men jag visste att det är inte ett liv för Corall och stå inne bara för att jag vill vara egoistisk och ha kvar henne!

När vi lagt Corall ner så är hon redan borta, hennes hjärta var så slut att jag somnade in direkt!
Jag satt med henne och grät i säkert en timme, jag bara satt där och kände hennes päls mot min kind, jag grät och återigen sa att jag älskar henne så otroligt mycket och att jag kommer sakna henne!
Hon är det finaste jag någonsin fått i hela mitt liv, hon har alltid förstått hur jag har mått utan och behöva säga nått! Hon har alltid stått vid min sida oavsett vad!



Kärleken mellan oss har alltid varit så otroligt stark och vi har lärt varandra så mycket!
Jag kommer ALDRIG glömma henne, jag kommer alltid bli påminde om henne för resten av mitt liv!

Efter ca 1,5 timme efter hon somnade in så kom killen från Klöverträsk och hämtade Corall, jag stod med hon och hjälpte till med och lasta henne, allt gick så smidigt!
Corall drogs försiktigt efter backen och in i släpet och jag pussade på henne flera gånger innan vi stängde släpet och hon for.


Så snart är det exakt 2 veckor sen jag pussade på Coralls varma livliga mule sista gången!
Jag hoppas hon kommer hem snart också för jag saknar henne jättemycket!

Corall är en häst som sätter sina spår i folk, hon har en lite räv bakom örat men hon har ett otroligt stort hjärta av guld!
Jag är så tacksam för allt hon har gjort för mig och allt hon har lärt mig!
Jag är även tacksam över att allt har gått rätt till vid avlivningen och efteråt!
Nu är allt klart med försäkringsbolaget och alla papper i alla fall så nu är det bara henne jag väntar på!


Jag hoppas att alla som läser detta har förståelse för det här och förstår hur jobbigt det har varit och skriva.
Jag har fällt många tårar under tiden och varit tvungen och ta pauser emellanåt för jag inte ha orkat skriva allt!
Jag är jättetacksam över all hjälp jag har fått med Corall från alla håll, alla vänner, stallägare, före detta ägare, medryttare, skötare, veterinärer, osv.


Men dom jag har och tacka mest av allt är mina underbara föräldrar för allt stöd jag har fått både med räkningar då Corall blivit sjuk med också att ni har varit med till stallet emellanåt och tävlingar!



Jag har en låt som är bara jag och Corall, allt stämmer så bra in på oss, här har ni texten:


En minut av ditt liv är nu kvar
Vad ska du göra med den?
Har du fått alla bilder o svar?
Vet du om att jag alltid var din vän?
Du är kall nu
O så svag
Jag håller din hand i min


Du vann
Över alla som försvann
Du fann
Ett ljus som ingen annan


Jag vill tacka dig en sista gång
Du var solen, dagen o natten
Så när du stilla hör denna sång
Kom ihåg gråten o skratten
Som du gav mig
O jag dig "När 2 blir 1" betyder nåt annat



Du vann
Över alla som försvann
Du fann
Ett ljus som ingen annan
Ett ljus som ingen annan

Du vann
Över alla som försvann
Du fann
Ett ljus som ingen annan

Corall S.P 51189S
1995-05-09 till 2018-01-26
Alltid älskad aldrig glömd
Sov gott älskling

torsdag 7 december 2017

Sådär ja

Har förhoppningsvis fått tillbaka lite motivation och blogga!
Har nämligen satt mig framför datorn hemma :)

Idag har jag jobbat men gick tidigare för nu är jag ledig 3 dagar och det behövs verkligen!!!!
Satt och rensade datorn på en massa gamla bilder så kan dela med mig lite av dom!
I helgen är det inget planerat förutom Corall















torsdag 30 november 2017

Jag är inte alls förvånad över min dåliga uppdatering här.. Men jag får väl skylla på att jag inte kommer ihåg och skriva..
Det är mycket i mitt privatliv hela tiden, knappt nån tid för nått känns det som!


Okeeii mycket har hunnit hända sen sist.
Jag och Corall har varit iväg till Älvsbyn i slutet av Augusti och tävlat en Pay n Jump, vilket gick superbra! Hon var otroligt fin både i värmningen och på själva banan!
Felfri i både 40 cm och 50 cm!
Toppenbra kändes det med tanke på att det nästan var 1.5 år sen sist vi var iväg o skuttade!
Tog en till Pay n jump veckan efter i Persön som inte alls gick lika bra.. Corall kändes konstig så vi fick sänka 10 cm ner till en 50 och det tänkte jag kommer gå bra.
När vi kommer in på banan och dom säger varsågod och rid så skulle vi fatta trav och Corall blir rädd och kastar av mig.. Så jag fick världens blödning och stukning, men dum som man är så hoppar man i alla fall, slutade med skritt, trav o nån galopp lite här o där men ändå felfri!


Sedan gick det två veckor och jag tänkte börja rida igen och vad händer? Jo Corall sväller i bakbenet som hon haft en blodpropp i.. Lät det gå en vecka och sedan åkte vi på kliniken då det inte gav nått av att bara stå i hagen med lindade eller kylda ben.
Kommer in på kliniken och dom hittar en senskada på höger bak.. Böjsenan till och med!


Så vi har haft sån otur sista tiden.. Men hon ska igång och vad händer då? Jo då är det kaos på jobbet så jag får gå in och jobba extra och byta pass osv.. Men som tur är la jag ut en annons för medryttare och förhoppningsvis har jag hittat två passade tjejer som kan kombineras ihop och jag tror i slutändan att det kan bli riktigt bra!
Den ena tjejer, vilket härlig människa, hon har gjort så mycket i hästvärlden och hållt på med hästar så länge och Corall var superlugn när hon var där och pysslade på med henne. Dagen före hade vi också en tjej som verkar lite mer försiktig och jag tror att det kan vara bra och ha båda delarna.
Självklart ska jag också komma tillbaka till ridningen och sånt för det är några månader snart sen sist jag satt på ryggen och red ett ordentligt pass.


Men som om det inte är nog så går Eddi och gör sig illa..
In på djursjukhuset med honom där dom misstänker problem med ländryggen.. röntgen gjord och det visade inget som tur är så nu är det sjukgymnastik för honom, antingen laserbehandling eller vattengympa!


Suck.. Denna höst har varit fylld med stress o tråkigheter, men jag hoppas det vänder och 2018 blir ett bra år istället!
Vi har gått från och ha en stuga full i saker till bara en platta där den öppna spisen stått. Ska bli så spännande och se när mamma o pappa börjar få igång bygget där ute också! Kommer bli mycket o hjälpa till med och göra fint till sommaren förhoppningsvis!


Jag har också under hösten börjat läsa till uska, har snart läst klart Medicin 1 kursen, vilket är jätteintressant och spännande. Har hunnit lära mig så mycket och vi är ett roligt gäng på lektionerna!
Slänger in en lite bild bomb så får ni se hur vi har haft de!
Ska försöka och skriva lite oftare, idag så tog jag mig i kragen och gjorde de då jag ändå jobbar extra natt vilket är cash! :D


I slutet av December så kommer jag och Corall flytta oss från Rutvik och ställa oss på box igen, jag tror hon kommer tycka det är skönt och stå inne igen och vila sig under nätterna, är man gammal så ska man självklart ha det bästa! Det bästa för mig är att det är inte långt från jobbet och att vi kommer kunna rida i ridhus!!!! :)
Näe nu ska jag då fortsätta o kolla på film och sedan hoppas att timmarna går fort så jag får åka förbi stallet och pussa på min häst och göra höpåsar åt henne och sen sova! :)
PussHej!


 




torsdag 17 augusti 2017

Motivationen är inte på topp..

Upp och ner med allt..
I förrgår så hade jag en sån bra känsla med Corall, hon var så lyhörd i skogen, vi travade och galopperade utan problem.
Nja eller på hemvägen så vart hon lite pigg på ett ställe och slutade lyssna, jag fick då ställa mig i stigbyglarna och hålla emot henne för att hon lyssnade inte alls, men det är tur hon är söt ändå!


Igår då?
Ja, jag gick och hämtade henne från betet, red henne barbacka upp som jag brukar göra ibland.
Hon kändes pigg och hade fin framåtbjudning. När vi kommer upp till stallet så började jag plocka av henne flugtäcket ute som jag alltid gör, då började hon gå iväg och jag fick fånga henne och gå tillbaka, samma sak igen, gick bakom rumpan och började plocka av bensnöret, då sticker hon iväg från mig och springer iväg efter lilla vägen till stallet, det är tur stallet ligger en bra bit från vägen.
Jag ser att Corall springer in bakom ett hus och jag vet att hon kommer komma ut på andra sidan, springer ner och ut på gräset för hon fånga henne, då upptäcker jag att hon har fått en kabel runt ena karleden, så jag hjälper henne lös och tar in henne i stallet.
Ställer upp henne i gången och ser att hon har fått en sår i ena karleden från kabeln, känner bara åh nej.. Suck och allmänt less på henne då!
Jag rengjorde såret och kylde bakbenen på henne och så fick hon stå i boxen och vila en stund och äta lite mat.
Släppte ut henne senare mot kvällen och vad gör hon inte då?
Jo hon trampar mig på utsidan av höger foten och har allmänt damp när jag släpper henne nere på betet.. Som sagt, det är tur hon är söt ändå!


Sen på kvällen följde jag med några som skulle hoppa på Wallöfs och vi alla är spända och känner var roligt med full stor ridbana och hinder och hinderstöd.
Flickan som jag följde med och hennes ponny var jätteduktiga och jag tyckte dom hoppade bättre än vad jag och Corall gör!
Men efter träningen så är det en jävla ponny mamma som tycker att hennes dotter har fått hoppa lite pga att hon jag var dit med inte var på samma nivå och behövde med hjälp hela tiden!
Hur fan kan man ens öppna käften om nå sånt till ett barn på 9år?
Hur kan man ens tänka så om en annans häst?
Vad fan skulle hon ha trott om hon sett mig och Corall?
Jag blir så förbannad!
Efter ponny gruppen så var det en storhäst grupp och där var Coralls bebis med och skulle hoppa, han är helt grön i hoppningen och är också där för och lära sig, men det tyckte inte ponny mamman att han skulle vara..
Hon sa någon i stil med, vad gör han där? Han kan ju inte ens hoppa!

Den hästen orkade mer än alla andra som var på denna hoppträning, han lärde sig säkert mycket och ryttare fick många tips på vad som behövs tränas på och sen håller jag tummarna för att vi tre ekipagen åker iväg och sopar banan med såna där äckliga människor!

Jag säger bara det!
Travare än så mycket bättre, dom har viljan på ett helt annat sätt, framförallt våra skogsmulle hästar som ser allt möjligt i skogen varje dag medan dom som står på en stor anläggning, deras hästar vet knappt vad en fågel är!
Näe, jag tycker att hästvärlden och hästmänniskor bör tänka om, alla hästar är lika mycket värda!
Oavsett ras och ålder på hästen så kan den om den bara har styrkan, rätt ryttare och orken!
Som jag har skrivit tidigare:
"Skit i vad andra säger om dig och din häst, du gör det du tror på och gör det med stil"

måndag 14 augusti 2017

2år sedan

För 2år sen gick flyttlasset från ett 4,5år långt förhållande till o vara ensam med Eddi och bo helt själv o stå på egna ben!

Livet har varit tufft med mycket motgångar men jag är stolt över mig själv att jag har tagit mig så långt helt ensam!
Jag fick fast jobb, lägenhet, köpte en bil och behöll Corall!
Många gånger har man tänkt sälja allt o typ flytta hem till mamma o pappa men jag har ändå klarat mig själv med hjälp från just mina föräldrar!

Jag känner att efter jag o Andreas gick skilda vägar så har jag växt som person och mognat!
Jag har tagit ansvar på ett helt annat sätt och jag har fått en helt annan syn på livet!

Jag är tacksam att jag har mina föräldrar och jag är tacksam för att jag har fått den uppväxt jag har fått!
PussHej!

lördag 10 juni 2017

Sen kväll

Just kommit hem efter en sen kväll med mina sjuka boys!
Har vart en skoj kväll, nu lägga sig och se ett avsnitt Orange is the new black :)

Skaffade ett tangentbord till Ipaden som jag vart tvungen o testa, därav ett sånt sent inlägg!
PussHej

söndag 21 maj 2017

Ännu ett år av mitt liv

Märks att man blivit gammal, minnet sviker och jag sviker er återigen..
Aja men ni får hålla lite koll här och kolla vad som skrivs!

Jag kan börja med att ytligare ett år av mitt liv har gått, jag har fyllt 25!

Visst 25 är inte så gammalt ändå men det värsta är att man upptäcker mer och mer att man blir äldre!
Var och spelade fotboll igår, 4 matcher och jag har så ont i mina ben.. Kändes att man inte har haft fotbollsskor och benskydd sen man var typ 13 eller 14

Idagsläget är jag väl mer eller mindre sambo med en underbar kille, visst han är lite omogen ibland men det gör absolut inget alls!
Vi har så roligt tillsammans och det är inte bara jag som älskar honom utan även Eddi och Corall konstigt nog!

Jocke är med i stallet och han har till och med ridit Corall och gjort en avramling! haha
Det såg väldigt roligt ut men Corall tyckte synd om honom.

Corall har ju svårt för nya karlar men hon och Jocke är så bra med varandra, han borstar henne och hämtar henne själv i hagen osv.
Skönt med en kille som inte är rädd för dom eller allergisk för dom!

Med Eddi går allt bra, han har fyllt 5 år, han är fortfarande min lilla bebis och kommer alltid o vara det! :)
Jag har även skaffat mig en hamster, har ingen aning om varför egentligen, men ändå ganska mysigt, hon brukar få vara lös i soffan!

Till sommaren ska jag försöka och lägga upp lite inlägg på mina dagliga aktiviteter, förhoppningsvis så blir det mycket o göra under mina två veckors semester! 
Slänger in en bild också!
PussHej!

torsdag 26 januari 2017

Sjukdomarna motarbetar mig..

Ja ni.. Jag har verkligen inte turen med mig..
Här har sjukdomarna bytt av varandra i några veckor..


Först kom det allergi från en jävla godis som jag inte alls tålde.. Sen gick det inte ens en vecka så åkte jag på ett nytt allergi anfall från en puss av min hund, förmodligen hade han slickat på nått äckligt ute medan vi gick från bilen så det reagerade jag på..


Sedan kom allt igång igen.. Allt började med vanlig förkylning som jag sen blev bra från, mitt i allt bröt det ut halsfluss också.. Så roligt.. fick ut medicin som jag sedan visade allergi på som slog ut i nässelutslag i ansiktet och jag började flagna.. Såg ut som jag hade solat solarium och bränt mig..


Efter det så kände allt på bättringsvägen och då hipps vipps kom mensen med en jävla värk.. Har aldrig haft så ont.. Spydde som en gris och det krampade om vart annat.. Så det bar av mot akuten mitt i natten..


Men nu är förhoppningsvis allt på bättringsvägen och jag ska hålla mig helt frisk från ALLT!
Önska mig lycka till för det kan verkligen behövas!
PussHej!

onsdag 18 januari 2017

En tid efter allt

Okeeii, jag vet att jag inte har uppdaterat er alla om vad som händer med mig o Corall!
Det gjordes ju en polisanmälan på såret i vulvan och första veckan när Polisen la ut det på sin hemsida så fick vi knappt vara ifred.


NSD och Kuriren la upp det och sen satte allt igång, det ringde konstant i telefonen, polisen, brottsofferjouren men det var jag ju beredd på.
Sen ringde NSD och fick en artikel om oss samt bilder, efter det så ökade allt!


En kväll när jag var i stallet och skulle precis göra klart allt och natt Corall för hon skulle få sova inne så ringde telefonen medan jag stod i stallgången och då var det från Expressen, dom hade sett NSD artikel och ville också skriva en, jag gav dom det dom ville veta och sen spred sig allt på Facebook, folk skrev så fin respons via privata meddelanden och dom önskade oss all lycka och att den som gjorde detta emot Corall skulle få sitt straff!


Tyvärr så finns det inga vittnen eller någon misstänkt så Polisen har lagt det lite så sidan men hör någon av sig så kommer dom kolla på det igen!


Inte nog med Expressen utan på morgonen dagen efter när jag gått av nattjobbet så hinner jag inte mer än hem o lägga mig i sängen för o sova då ringer telefonen igen och då är det Tidningen Ridsport som ville ha en artikel också!


Känns skönt att det blåste upp så enormt mycket för alla andra hästägares skull!
Folk runt kring alla stallar kanske börjar ha mer kolla på vad som händer och vilka som rörs kring stallen då inte hästägarna är där!


Jag har självklart sparat allt som vi är omnämnda i och därför kommer allt hamna här också :)
 
 
 
 
 


Nu i efterhand så mår Corall bra och hon är helt återställd, dock har hon ett ärr i vulvan men inget hon störts av!
Känns skönt att hon blev helt bra efter allt det där, vi fick ju gå igenom en hel del mediciner.. Värst var ändå då hon åkte på febertopp två gånger men nu mår hon bra igen! Min älskade ögonsten!