Har ni någonsin känt er så värdelösa..?
Jag är så less på allt just nu.. Mitt liv är verkligen upp o ner!
Jag vet liksom inte vart jag ska börja för att få rätsida på allt.. Känns som jag förstör mer än vad jag gör bra..
Jag har tappat min bästa vän.. Den enda jag kände att jag kunde lita på och kände trygghet med.. Den enda som alltid fick mig på bra humör.. Han vill idag inte veta av mig.. Han har utnyttjat mig till 110% och jag är så förbannat dum som gick på det..
Idag är jag helt själv, blev dumpade av en kille som sa att han springer inte mellan tjejer och han dumpade mig mitt i allt från ingenstans, han beskyllde allt på mig, mitt fel att vi inte kunde vara tillsammans, tre dagar senare så får jag veta att han redan träffat en annan tjej redan samma kväll han dumpade mig så hade han träffat henne och ville uppenbarligen hellre ha henne..
Egentligen så är jag arg på mig själv för att jag tror så gott om alla.. Att jag är så godtrogen och lugn och tror på en annan människa..
Grejen att jag har tappat bort mig själv helt totalt i all denna kaos!
Min stackars häst har fått "vila" sen i slutet av Maj, jag har börjat ta tag i det men orken finns egentligen inte då jag mår dåligt.. Då kroppen är trött konstant och jag sover dåligt och kör på tills kroppen säger stopp!
Jag har fått veta så mycket om det mesta men har liksom ingen o ventilera mig med.. Ingen som orkar lyssna på allt.. Ingen som orkar knuffa mig i rätt riktning och försöka hjälpa mig uppåt igen..
Känns som vart jag än är så tittar folk snett på mig och tänker fyfan, förstår varför ingen orkar med henne..
Grejen är den också att dom jag umgås mest med vet egentligen ingenting alls.. Jag känner att det är bäst o låtsas som att allt är bra men egentligen så är allt skit! Egentligen är jag så trasig invändigt att jag kommer inte kunna pussla ihop alla bitarna och sätta dom på rätt plats!
Jag försöker vara vän med folk men det är som att dom inte orkar med allt utan säger saker för o vara snäll och det är nått jag inte orkar med.. Jag orkar inte med fler falska människor som säger saker för o få mig och må bättre.. Jag orkar inte med folk som tror dom gör rätt emot mig genom o vara snäll..
Det är inte alls lätt, det är det verkligen inte men jag försöker men när man inte finner nån äkta vän så blir det extremt jobbigt för man orkar inte dra hela lasset själv, man orkar inte ta sig uppför berget med ett ton bakom helt själv.. Jag har ALLTID ställt upp för mina vänner och pratat med dom när dom har varit nere eller liknande.. Vad är tacken..?
Det finns ingen tack längre.. Alla tar en förgivet och bara kör över en åt höger o vänster..
Därför tar jag saken i egna händer o skiter i allt o alla!
Jag kommer slå mig från botten till toppen på ett eller annat sätt!
Orken kommer komma sakta men säkert!
Ha det bra alla o ta hand om varandra o visa uppskattning och ta inte varandra förgivet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar