Älskade mummi

Jag har i princip kommit hem nyss och bäddat ner mig i sängen efter en lång resa från Hetta,  Finland.

I fredags tog vi farväl av min älskade lilla mormor, begravningen var jobbig men ändå en lättnad.

Sen Ukki gick bort så har ju mummi saknat och längtat efter honom så nu fick dom äntligen vara med varandra för alltid!

Min älskade lilla mummi, hon var alltid mån som sina barnbarn och folk man träffade på begravningen frågade vem av barnbarnen jag var och när jag sa Hanna, så sa kvinnan att hon har hört så mycket om mig och att mummi sa alltid att henne barnbarn var hennes allt.

Vi är 13 stycken barnbarn och visst mummi har blandat ihop oss mer än en gång men det kan inte vara lätt och hålla reda på alla barnbarnen och namn och ålder på oss alla.

Lördag så var det gravsättning i Hetta, Finland så nu vilar mummi och ukki bredvid varandra för alltid vilket är både skönt för dom men tråkigt för oss alla andra!

Saknaden är stor och vi kommer sakna henne så länge vi lever!

Värst var alla gå igenom allt två gånger under samma år och tanken att vara på begravning på samma ställe som förra gången och då var mummi med och denna gång var det dags för att ha begravning för henne.. det kändes tungt och jobbigt!

Tiden läker inte alla sår men man blir starkare med tiden!

Jag bjuder på lite bilder och ber folk låta oss sörja ett tag fram över!

God Jul på er alla!

PussHej!

2018 kan dra långt åt..

Jahapp.. 2018 börjar närma sig sitt slut.. Skönt kan jag tycka..  Mycket har hunnit hända och det får man ta lärdom av och gå vidare.

Året började med att det var dags och begrava min älskade morfar, för första gången var alla kusinerna som består av 13 stycken var samlade.
I november så somnade även min mormor in så det är snart begravning av henne också..
Sen fortsatte ju såklart tråkigheterna då jag var tvungen och släppa taget om min bästa vän, Corall.. Idag är det snart 11 månader sen och jag saknar henne fortfarande otroligt mycket..

Livet har vart tufft utan henne.. Jag kastade ut mitt ex vilket gjorde livet mycket lättare, vi hade diskussioner hela tiden och båda har det bättre ifrån varandra helt enkelt.
Jag ångrar inte de och jag önskar honom all lycka!

Sedan såklart slog jag knäskålen ur led vilket resulterade till ett ledband av så nu väntar jag på operation någon gång nästa år..
Sjukskriven i 3 månader och livet kändes tungt men det gick ändå åt rätt håll, jag började jobba igen vilket var skönt och få rutin på livet igen.

Under sjukskrivningen så kom jag och Pernilla över ett jättefint 7årigt sto, Stella! Ett helt underbar häst som vi köpte tillsammans men jag sålde min del av henne då Pernilla och Linus köpte ett  supermysigt hus uppe i Överkalix och jag ändå inte kommer kunna rida på ca 1 år..

Efter 26års väntan så gick även min älskade mamma och pappa fram tillsammans till altaret och sa ja till varandra! Mina föräldrar vart äntligen man och hustru!!
Det måste nog ändå ha toppat året!

Nu under hösten så har jag väl mer och mer börjat hitta tillbaka till mig själv och är mer och mer säker på vad jag vill göra och tänker inte passa upp alla andra..  Det är slut med det!
2018 har ändå haft sina ljusglimtar lite överallt och alla som jag har lärt känna och kommit nära detta år är guldvärda!
Jag har ändå haft så himla kul mellan alla tråkigheter!

2019 ska då bli mitt år och förhoppningsvis så börjar jag mitt år med en operation och får tillbaka ett friskt knä!

Jag bjuder på lite bilder från året!
PussHej!