söndag 3 juli 2016

Barndomsminnen

Haha, när man jobbar natt så kommer alltid hjärnan igång med nått skoj!
Denna gång satt jag och googlade på Disney bilder och då kommer min favoritfilm upp såklart:
"Den lilla sjöjungfrun"




Då kom jag och tänka på en vikarie som jag hade på dagis då jag var liten och det var typ min favorit vikarie, Marlene hette hon.
Jag minns inte hur hon såg ut men hennes tatuering minns jag, hon visade mig den en gång och det vari Ariel som hon hade på antingen skulderbladet eller på ena överarmen.
Tänkt att man kan komma ihåg såna saker men inte tex vad man käkade till middag dagen innan, haha!
PussHej!

Som en käftsmäll..

Nu kommer det komma ett ganska jobbigt inlägg för mig..
Det är mycket känslor i att skriva det, men det känns ändå lättare förhoppningsvis efteråt.


För två dagar sen så var jag i stallet och skulle ta en sväng på ridbanan med Corall.
Vi stod i stallgången och det var bara vi i stallet så hon fick stå helt lös medan jag gjorde i ordning henne och mig själv.
Medan jag bytte om så stod och mest och sov, jag stod och tittade på henne från och till och då upptäckte jag att hon blundade med sitt vänstra öga, hennes högra öga var helt öppet så jag stod och studerade henne och kallade på henne för att se hur hon reagerade. För er som inte vet så har hon starr på sitt högra öga och har haft det sen hon var fyra i alla fall, starr är ärftligt och hon har dålig syn emellanåt.

Vid tilltal och lite pussljud så öppnade hon sitt vänstra öga så jag började testa hennes vänstra öga, hon blinkade när jag satte handen en bit ifrån och när jag rörde min hand emot sakta så blinkade hon och sen stängde hon det helt.

Provade samma sak på andra ögat och ingen reaktion alls.. då känner jag bara ett slag i ansiktet.. Corall är blind nu på sitt högra öga..!
Det gör så ont att veta att hon inte ser nått på det ögat längre!

Det värsta är ändå att jag insåg då också att hon kommer förfalla, hon är ändå upp i åren och kommer liksom inte bli bättre, ni förstår säkert hur jag menar.
Min älskade skatt, min bästa vän <3 p="">

Ändå känner jag en lättnad att nu vet jag det och då kommer hon bara behöva med stöd och hjälp från mig och vi är ett så bra team att vi klarar allt tillsammans!
Hoppningen är inte prio ett längre på så sätt, vi tar det lite som det kommer.
Kan vi hoppa höjd tillsammans så är det klockrent, men jag kommer absolut inte tvinga henne till nått.

Corall är verkligen mitt allt, jag älskar henne så otroligt mycket och hon är bästa terapin som finns, att sitta på hennes rygg ut i skogen och bara skritta på och känna lugnet, det finns inget bättre!

Hoff! Kan säga att det känns lite tungt ändå och skriva det, några tårar har hunnit fällas under tiden jag skrivit detta!
Imorgon (Söndag, jag jobbar natt så därför är det lite knas med dagarna) så väntas det en lite hoppträning med Celina och Dollar så vi får se vad vi klarar av, förhoppningsvis är Corall lite lugnare och snällare än sist, då var hon lite knäpp och studsade i sidled direkt man vände upp mot hindret, men det är ändå kul att hon är så framåt trots åldern och förutsättningar.
PussHej!