I fredags tog vi farväl av min älskade lilla mormor, begravningen var jobbig men ändå en lättnad.
Sen Ukki gick bort så har ju mummi saknat och längtat efter honom så nu fick dom äntligen vara med varandra för alltid!
Min älskade lilla mummi, hon var alltid mån som sina barnbarn och folk man träffade på begravningen frågade vem av barnbarnen jag var och när jag sa Hanna, så sa kvinnan att hon har hört så mycket om mig och att mummi sa alltid att henne barnbarn var hennes allt.
Vi är 13 stycken barnbarn och visst mummi har blandat ihop oss mer än en gång men det kan inte vara lätt och hålla reda på alla barnbarnen och namn och ålder på oss alla.
Lördag så var det gravsättning i Hetta, Finland så nu vilar mummi och ukki bredvid varandra för alltid vilket är både skönt för dom men tråkigt för oss alla andra!
Saknaden är stor och vi kommer sakna henne så länge vi lever!
Värst var alla gå igenom allt två gånger under samma år och tanken att vara på begravning på samma ställe som förra gången och då var mummi med och denna gång var det dags för att ha begravning för henne.. det kändes tungt och jobbigt!
Tiden läker inte alla sår men man blir starkare med tiden!
Jag bjuder på lite bilder och ber folk låta oss sörja ett tag fram över!
God Jul på er alla!
PussHej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar