Hon var nyopererad – då slog han till
Emelie Liljeberg våldtogs av en vårdare när hon låg på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Hon var 13 år och nyopererad.
Nu kämpar hon för att få ut sitt skadestånd. Hittills har bara hälften av pengarna betalats ut.
– Kronofogden säger att vårdaren kan betala 23 kronor om dagen till mig.
Hon satt i rullstol efter operationen i huvudet. Kroppen var full av smärtstillande. Då kom den manlige vårdaren med en nallebjörn och lurade iväg henne till en öde sjukhuskorridor. Där våldtog han henne.
Det har gått sex år sedan dess. Och Emelie Liljebergs liv förändrades för alltid.
– Jag började skolka och röka och säga emot lärarna. Skolan funkade inte alls.
Det gick ett halvår innan hon vågade berätta för sina föräldrar om vad som hänt. Sedan följde två rättegångar.
Mannen, som i dag är 35 år, dömdes till fyra års fängelse av Svea hovrätt för våldtäkten. Dessutom ska han betala skadestånd till Emelie på 177 400 kronor plus ränta. Hittills har hon fått ut 84 000 kronor via hemförsäkringen.
Alla bolag säger nej
– Vi har vänt oss till alla bolag som vi haft försäkringar med, men de har sagt nej. Brottsoffermyndigheten säger också nej och hänvisar till kronofogden. Där säger de att han (gärningsmannen) kan betala 23 kronor om dagen till mig.
Men det har hon tackat nej till. Det skulle ta honom mer än tio år att betala allt och då skulle hon vara över 30 år. Hon vill ha en klumpsumma och inte lite i taget.
Pengarna en principsak
– Pengarna är en principsak. Jag förlorade min oskuld på grund av honom, säger hon och blir blank i ögonen.När Emelie Liljeberg pratar om vårdaren säger hon att hon bara känner hat.
Men hon vill absolut inte framställas som ett offer. Hon känner att hon tagit sig igenom det värsta. Fast rädslan är ständigt närvarande. Hon bor kvar hemma hos mamma för att hon inte vill vara ensam. När vi skiljs åt vid centralen i Stockholm ska hon ta pendeltåget hem.
– Där är det mycket folk, så där känner jag mig säker.
Mardrömmarna kvar
Känslan att vara förföljd har hon inte blivit av med. Ibland tror hon att hon ser gärningsmannen i folkmassor. Mardrömmarna är också kvar. Men känslan av skuld har släppt.
– Förut har jag skämts för det som hände och trott att det var mitt fel. Nu är det inte så. Jag har tagit kontroll över mitt liv
Fyfan vad hemskt tycker jag! Och nu måste hon ju få ut sina pengar för fan!!!!
Helvete vad jag blir arg på sånna människor, helt jävla sjukt att dom kan gå på ett barn sådär!!
Jag säger bara det.. Jag står på hennes sida!
PussHej <3>
Emelie Liljeberg våldtogs av en vårdare när hon låg på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Hon var 13 år och nyopererad.
Nu kämpar hon för att få ut sitt skadestånd. Hittills har bara hälften av pengarna betalats ut.
– Kronofogden säger att vårdaren kan betala 23 kronor om dagen till mig.
Hon satt i rullstol efter operationen i huvudet. Kroppen var full av smärtstillande. Då kom den manlige vårdaren med en nallebjörn och lurade iväg henne till en öde sjukhuskorridor. Där våldtog han henne.
Det har gått sex år sedan dess. Och Emelie Liljebergs liv förändrades för alltid.
– Jag började skolka och röka och säga emot lärarna. Skolan funkade inte alls.
Det gick ett halvår innan hon vågade berätta för sina föräldrar om vad som hänt. Sedan följde två rättegångar.
Mannen, som i dag är 35 år, dömdes till fyra års fängelse av Svea hovrätt för våldtäkten. Dessutom ska han betala skadestånd till Emelie på 177 400 kronor plus ränta. Hittills har hon fått ut 84 000 kronor via hemförsäkringen.
Alla bolag säger nej
– Vi har vänt oss till alla bolag som vi haft försäkringar med, men de har sagt nej. Brottsoffermyndigheten säger också nej och hänvisar till kronofogden. Där säger de att han (gärningsmannen) kan betala 23 kronor om dagen till mig.
Men det har hon tackat nej till. Det skulle ta honom mer än tio år att betala allt och då skulle hon vara över 30 år. Hon vill ha en klumpsumma och inte lite i taget.
Pengarna en principsak
– Pengarna är en principsak. Jag förlorade min oskuld på grund av honom, säger hon och blir blank i ögonen.När Emelie Liljeberg pratar om vårdaren säger hon att hon bara känner hat.
Men hon vill absolut inte framställas som ett offer. Hon känner att hon tagit sig igenom det värsta. Fast rädslan är ständigt närvarande. Hon bor kvar hemma hos mamma för att hon inte vill vara ensam. När vi skiljs åt vid centralen i Stockholm ska hon ta pendeltåget hem.
– Där är det mycket folk, så där känner jag mig säker.
Mardrömmarna kvar
Känslan att vara förföljd har hon inte blivit av med. Ibland tror hon att hon ser gärningsmannen i folkmassor. Mardrömmarna är också kvar. Men känslan av skuld har släppt.
– Förut har jag skämts för det som hände och trott att det var mitt fel. Nu är det inte så. Jag har tagit kontroll över mitt liv
Fyfan vad hemskt tycker jag! Och nu måste hon ju få ut sina pengar för fan!!!!
Helvete vad jag blir arg på sånna människor, helt jävla sjukt att dom kan gå på ett barn sådär!!
Jag säger bara det.. Jag står på hennes sida!
PussHej <3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar