Hittade en text jag skrev till Andreas precis när vi hade blivit tillsammans! :)
Ändrade om den lite till "nutid" för allt stämmer fortfarande! ❤
Lars Axel ANDREAS Larsson Stjerna, min Stjerna!
Du anat inte hur mycket jag älskar dig!
Du är min första kärlek och min enda kärlek än så länge!
Med det menar jag att jag vet ju inte hur det ser ut i framtiden men jag har inga planer på att lämna dig! ❤
För snart två år sen så hade jag slutat leta efter kärlek, men en kväll så korsade du min väg, den kvällen förde oss samman, tack vare Carro.
Sen den kvällen så kände jag något speciellt, när jag gick och la mig efter allt så kände jag en konstig känsla, en ny känsla jag inte kunde sätta namn på, en känsla jag aldrig känt förut.
Första gången vi träffade dig efter vanen så kom jag på vad det kunde vara, men morgonen då du körde hem mig och vi kysstes första gången då, DÅ, var jag säker på vad det var, JAG VAR KÄR ❤
Min kärlek till dig, den är oändlig!
Jag älskar dig varje dag, minut, alla tider på dygnet oavsett vad!
När du skulle åka hem då grät jag alltid, för jag visste att jag skulle bli ensam!
Jag älskar att ha dig bredvid mig när jag ska sova, hålla din hand i min, när du ger mig en god natt puss och säger: "God natt älskling, älskar dig!", vakna upp mitt i natten och höra dig andas, krypa ner bredvid din nakna hud innan man ska sova, det älskar jag!
Du, Andreas, du får mig hel, min kärlek till dig, den är besvarad! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar