Desperados - Pernilla Andersson

Du säger tiden kommer aldrig mer igen Vi sliter vägarna i jakt på sanningen Jag missar tåget, hamnar snett och tänker sen Och löven faller över Stockholm och mitt hem Du säger: Jag ska aldrig lämna dig Du ska aldrig nånsin se mig gå Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer Dom säger närhet är nånting som har ett sätt Som inte stämmer med fem varv runt jordklotet Men vad vet dom som aldrig vågat något nån gång Som gömmer ångest bakom murar och betong Jag säger: Jag ska aldrig lämna dig Du ska aldrig nånsin se mig gå Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer Du slåss mot väderkvarnar och jag står här bredvid Ooo, en Sancho Panza som ska ta varenda strid Och säger: Jag ska aldrig lämna dig Du ska aldrig nånsin se mig gå Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig Tills du orkar se Jag ska aldrig lämna dig Du ska aldrig nånsin se mig gå Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer Två desperados som alltid ville mer